कस्यचित्त्वथ कालस्य युधाजित्केकयो नृपः। स्वगुरुं प्रेषयामास राघवाय महात्मने॥ गाय॑मङ्गिरसः पुत्रं ब्रह्मर्षिममितप्रभम्। दश चाश्वसहस्राणि प्रीतिदानमनुत्तमम्॥ कम्बलानि च रत्नानि चित्रवस्त्रमथोत्तमम्। रामाय प्रददौ राजा शुभान्याभरणानि च॥
kasyacittvatha kālasya yudhājitkekayo nṛpaḥ| svaguruṃ preṣayāmāsa rāghavāya mahātmane|| gāya̭maṅgirasaḥ putraṃ brahmarṣimamitaprabham| daśa cāśvasahasrāṇi prītidānamanuttamam|| kambalāni ca ratnāni citravastramathottamam| rāmāya pradadau rājā śubhānyābharaṇāni ca||
English Meaning
Once on a time Yudhajit, the king of Kekaya, sent to the high-souled Rāma, Gārgya— son of his own preceptor Angiras-a Brāhmaṇa saint of unmitigated prowess; and with him he sent, as tokens of affections, gifts of ten thousand horses, numberless blankets various jewels, diverse clothes and well washed coverlets.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)