Chapter 10 — Uttara Kanda, Sarga 10

Valmiki Ramayana — Uttara Kanda

Verse 10.37

कुम्भकर्णस्तु तद्वाक्यं श्रुत्वा वचनमब्रवीत्॥ स्वप्तुं वर्षाण्यनेकानि देवदेव ममेप्सितम्। एवमस्त्विति तं चोक्त्वा प्रायाद्ब्रह्मा सुरैः समम् ।।४५ । देवी सरस्वती चैव राक्षसं तं जहौ पुनः। ब्रह्मणा सह देवेषु गतेषु च नभःस्थलम्॥ विमुक्तोऽसौ सरस्वत्या स्वां संज्ञां च ततो गतः। कुम्भकर्णस्तु दुष्टात्मा चिन्तयामास दुःखितः॥

kumbhakarṇastu tadvākyaṃ śrutvā vacanamabravīt|| svaptuṃ varṣāṇyanekāni devadeva mamepsitam| evamastviti taṃ coktvā prāyādbrahmā suraiḥ samam ||45 | devī sarasvatī caiva rākṣasaṃ taṃ jahau punaḥ| brahmaṇā saha deveṣu gateṣu ca nabhaḥsthalam|| vimukto'sau sarasvatyā svāṃ saṃjñāṃ ca tato gataḥ| kumbhakarṇastu duṣṭātmā cintayāmāsa duḥkhitaḥ||

English Meaning

Hearing those words, Kumbhakarņa said,' O god of gods, my wish is that I may sleep for a good many years.' Thereupon, saying,' So be it, “Brahmä along with the celestials went away; and the goddess, Sarasvati, also again left the Rākşasa. And on Brahmă accompanied by the deities going to the celestial regions, he was renounced by Sarasvatī, and then he regained his consciousness. And then the wicked-minded Kumbhakarņa sorrowfully thought.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)