ततः स कर्मणा तस्य विस्मितो भीमविक्रमः। हनूमान् क्रोधताम्राक्षो रक्षोऽधिपमवैक्षत॥ भ्राजमानं महार्हेण काञ्चनेन विराजता। मुक्ताजालवृतेनाथ मुकुटेन महाद्युतिम्॥ वज्रसंयोगसंयुक्तैर्महार्हमणिविग्रहैः। हैमैराभरणैश्चित्रैर्मनसेव प्रकल्पितैः॥ महार्हक्षौमसंवीतं रक्तचन्दनरुषितम्। स्वनुलिप्तं विचित्राभिर्विविधाभिश्च भक्तिभिः॥ विचित्रं दर्शनीयैश्च रक्ताक्षैर्भीमदर्शनैः। दीप्ततीक्ष्णमहादंष्ट्रं प्रलम्बं दशनच्छदैः॥ शिरोभिर्दशभिर्वीरो भ्राजमानं महौजसम्। नानाव्यालसमाकीणैः शिखरैरिव मन्दरम्॥ नीलाञ्जनचयप्रख्यं हारेणोरसि राजता। पूर्णचन्द्राभवक्त्रेण सबालार्कमिवाम्बुदम्॥ बाहुभिर्बद्धकेयूरैश्चन्दनोत्तमरुषितैः। भ्राजमानाङ्गदैर्भीमैः पञ्चशीषैरिवोरगैः॥ महति स्फाटिके चित्रे रत्नसंयोगचित्रिते। उत्तमास्तरणास्तीर्णे सूपविष्टं वरासने॥ अलंकृताभिरत्यर्थं प्रमदाभिः समन्ततः। बालव्यजनहस्ताभिरारात्समुपसेवितम्॥ दुधरण प्रहस्तेन महापाइँन रक्षसा। मन्त्रिभिर्मन्त्रतत्त्वज्ञैनिकुम्भेन च मन्त्रिणा॥ उपोपविष्टं रक्षोभिश्चतुर्भिर्बलदर्पितम्। कृत्स्नं परिवृतं लोकं चतुर्भिरिव सागरैः॥ मन्त्रिभिर्मन्त्रतत्त्वज्ञैरन्यैश्च शुभदर्शिभिः। आश्वास्यमानं सचिवैः सुरैरिव सुरेश्वरम्॥
tataḥ sa karmaṇā tasya vismito bhīmavikramaḥ| hanūmān krodhatāmrākṣo rakṣo'dhipamavaikṣata|| bhrājamānaṃ mahārheṇa kāñcanena virājatā| muktājālavṛtenātha mukuṭena mahādyutim|| vajrasaṃyogasaṃyuktairmahārhamaṇivigrahaiḥ| haimairābharaṇaiścitrairmanaseva prakalpitaiḥ|| mahārhakṣaumasaṃvītaṃ raktacandanaruṣitam| svanuliptaṃ vicitrābhirvividhābhiśca bhaktibhiḥ|| vicitraṃ darśanīyaiśca raktākṣairbhīmadarśanaiḥ| dīptatīkṣṇamahādaṃṣṭraṃ pralambaṃ daśanacchadaiḥ|| śirobhirdaśabhirvīro bhrājamānaṃ mahaujasam| nānāvyālasamākīṇaiḥ śikharairiva mandaram|| nīlāñjanacayaprakhyaṃ hāreṇorasi rājatā| pūrṇacandrābhavaktreṇa sabālārkamivāmbudam|| bāhubhirbaddhakeyūraiścandanottamaruṣitaiḥ| bhrājamānāṅgadairbhīmaiḥ pañcaśīṣairivoragaiḥ|| mahati sphāṭike citre ratnasaṃyogacitrite| uttamāstaraṇāstīrṇe sūpaviṣṭaṃ varāsane|| alaṃkṛtābhiratyarthaṃ pramadābhiḥ samantataḥ| bālavyajanahastābhirārātsamupasevitam|| dudharaṇa prahastena mahāpāi~na rakṣasā| mantribhirmantratattvajñainikumbhena ca mantriṇā|| upopaviṣṭaṃ rakṣobhiścaturbhirbaladarpitam| kṛtsnaṃ parivṛtaṃ lokaṃ caturbhiriva sāgaraiḥ|| mantribhirmantratattvajñairanyaiśca śubhadarśibhiḥ| āśvāsyamānaṃ sacivaiḥ surairiva sureśvaram||
And struck with his (Indrajit's) deed, that one of dreadful vigour, Hanumān, his eyes reddened in wrath, steadily looked at the lord of Rākşas; flaming in gorgeous and precious gold, with a splendid diadem studded with pearls; (adorned with) excellent ornaments, containing diamonds and costly gems, (seeming to have been forged by the mind; apparelled in costly linen; smeared with red sandal pastc, and beautifully painted with various and variegated devices; (e.g. the there horizontal marks painted on the forehead by Saivas and Sāktas) looking splendid with his sightly yet terrible eyes; having shinny, sharp and long teeth, with hanging lips; and that hero (saw) that one of great energy, radient with ten heads; like to Mandara with its summits containing serpents; resembling a mass of blue collyrium; with his breast graced by a chain; with his countenance possessed of the lustre of the moon; looking like a cloud beside the newrisen Sun; with his dreadful arms bound with keyūras, and graced with excellent sandal paste, brilliant with Angadas, and resembling fiveheaded serpents; seated on a superb seat, upon a spacious, variegated, and gay sheet embellished with crystals, and studded with gems; ministered on all sides by gorgeously adorned damsels, bearing hair-furnished fans, the strength-elated surrounded by four Rākşasa—his counsellors versed in the mystery of counsel, viz., Durdhara, Prahasta, the Raksasa Mahāpārśva, and the minister Nikumbha, like the entire world girt round by the four seas, and encouraged by other counsellors, fair of forms One and versed in counsel, even like the sovereign of celestials by the celestials.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)