स सर्वाभरणैर्युक्तो बिभ्रच्छ्यिमनुत्तमाम्। तां नगैर्विविधैर्जुष्टां सर्वपुष्पफलोपगैः॥ वृतां पुष्करिणीभिश्च नानापुष्पोपशोभिताम्। सदा मत्तैश्च विहगैविचित्रां परमाद्भुतैः॥ ईहामृगैश्च विविधैर्वृतां दृष्टिमनोहरैः। वीथीः सम्प्रेक्षमाणश्च मणिकाञ्चनतोरणाम्॥ नानामृगगणाकीर्णां फलैः प्रपतितैर्वृताम्। अशोकवनिकामेव प्राविशत् संततदुमाम्॥
sa sarvābharaṇairyukto bibhracchyimanuttamām| tāṃ nagairvividhairjuṣṭāṃ sarvapuṣpaphalopagaiḥ|| vṛtāṃ puṣkariṇībhiśca nānāpuṣpopaśobhitām| sadā mattaiśca vihagaivicitrāṃ paramādbhutaiḥ|| īhāmṛgaiśca vividhairvṛtāṃ dṛṣṭimanoharaiḥ| vīthīḥ samprekṣamāṇaśca maṇikāñcanatoraṇām|| nānāmṛgagaṇākīrṇāṃ phalaiḥ prapatitairvṛtām| aśokavanikāmeva prāviśat saṃtatadumām||
English Meaning
And so adorned with all ornaments, he, casting his looks on the roads containing jewelled and golden gates and appearing in grace, entered the forest of Asoka, filled with various trees containing fruits and flowers of all seasons and with ponds; beautified with various flowers, variegated with inebriete and wondrous birds; filled with various beautiful wolves; thronged with various deer and covered with fruits fallen on the earth.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)