इयं सा धर्मशीलस्य जनकस्य महात्मनः। सुता मैथिलराजस्य सीता भर्तृदृढव्रता॥ उत्थिता मेदिनी भित्त्वा क्षेत्रे हलमुखक्षते। पद्मरेणुनिभैः कीर्णा शुभैः केदारपांसुभिः॥
iyaṃ sā dharmaśīlasya janakasya mahātmanaḥ| sutā maithilarājasya sītā bhartṛdṛḍhavratā|| utthitā medinī bhittvā kṣetre halamukhakṣate| padmareṇunibhaiḥ kīrṇā śubhaiḥ kedārapāṃsubhiḥ||
English Meaning
This Sītā, the daughter of the high-souled Janaka, the pious King of Mithilā, firmly attached to her husband, rose, covered with dust, out of the earth, in a field delved by a furrow.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)