इदं प्रविष्टा सहसा बिलं तिमिरसंवृताम्। क्षुत्पिपासापरिश्रान्ताः परिखिन्त्राश्च सर्वशः॥ महद् धरण्या विवरं प्रविष्टाः स्म पिपासिताः। इमांस्त्वेवंविधान् भावान् विविधानद्भुतोपमान्॥ दृष्ट्वा वयं प्रव्यथिताः सम्भ्रान्ता नष्टचेतसः। कस्येतै काञ्चना वृक्षास्तरुणादित्यसंनिभाः॥
idaṃ praviṣṭā sahasā bilaṃ timirasaṃvṛtām| kṣutpipāsāpariśrāntāḥ parikhintrāśca sarvaśaḥ|| mahad dharaṇyā vivaraṃ praviṣṭāḥ sma pipāsitāḥ| imāṃstvevaṃvidhān bhāvān vividhānadbhutopamān|| dṛṣṭvā vayaṃ pravyathitāḥ sambhrāntā naṣṭacetasaḥ| kasyetai kāñcanā vṛkṣāstaruṇādityasaṃnibhāḥ||
English Meaning
Having rashly entered this cave enveloped in gloom, we have been exercised with hunger and thirst; and are extremely faint. And, having entered this mighty cave underneath the earth, we have become thirsty. And, seeing all these wonderful phenomena, we have become afflicted, and bewildered; and have lost our sense. To whom belong these golden trees resembling the infantine sun;
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)