दण्ड्ये यः पातयेद् दण्डं दण्ड्यो यश्चापि दण्ड्यते। कार्यकारणसिद्धार्थावुभौ तौ नावसीदतः॥ तद् भवान् दण्डसंयोगादस्माद् विगतकल्मषः। गतः स्वां प्रकृतिं धम्यां दण्डदिष्टेन वर्त्मना॥
daṇḍye yaḥ pātayed daṇḍaṃ daṇḍyo yaścāpi daṇḍyate| kāryakāraṇasiddhārthāvubhau tau nāvasīdataḥ|| tad bhavān daṇḍasaṃyogādasmād vigatakalmaṣaḥ| gataḥ svāṃ prakṛtiṃ dhamyāṃ daṇḍadiṣṭena vartmanā||
English Meaning
They never lose their virtue being proficient in the mode of ascerting crime and punishing it one administering punishment to the criminal and the criminal receiving it. And therefore receiving punishment (from me) you had been released from your sins and acquired a knowledge of religion.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)