ददर्श भीमसंकाशं जटामण्डलधारिणम्। भार्गवं जामदग्न्येयं राजा राजविमर्दनम्॥ कैलासमिव दुर्धर्षं कालाग्निमिव दुःसहम्। ज्वलन्तमिव तेजोभिर्दुर्निरीक्ष्यं पृथग्जनैः॥ स्कन्धे चासज्ज्य परशुं धनुर्विद्युद्गणोपमम्। प्रगृह्य शरमुग्रं च त्रिपुरघ्नं यथा शिवम् ॥
dadarśa bhīmasaṃkāśaṃ jaṭāmaṇḍaladhāriṇam| bhārgavaṃ jāmadagnyeyaṃ rājā rājavimardanam|| kailāsamiva durdharṣaṃ kālāgnimiva duḥsaham| jvalantamiva tejobhirdurnirīkṣyaṃ pṛthagjanaiḥ|| skandhe cāsajjya paraśuṃ dhanurvidyudgaṇopamam| pragṛhya śaramugraṃ ca tripuraghnaṃ yathā śivam ||
English Meaning
The king saw that repressor of kings, the descendant of Bhrgu, Jamadagni's son, dreadful to behold, wearing a head of matted locks, like to the Kailāsa, had to baffle, resembling the fire at the universal dissolution, difficult to bear, flaming in energy, incapable of being looked at by the unrighteous, with his axe on his shoulder, equipped with a bow like to the lighting, and fierce arrows, looking like Śiva the slayer of Tripura.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)