स निःश्वसन्मुनिवरः पश्चात्तापेन दुःखितः॥ भीतामप्सरसं दृष्ट्वा वेपन्तीं प्राञ्जलिं स्थिताम्। मेनकां मधुरैर्वाक्यैर्विसृज्य कुशिकात्मजः॥ उत्तरं पर्वतं राम विश्वामित्रो जगाम ह।
sa niḥśvasanmunivaraḥ paścāttāpena duḥkhitaḥ|| bhītāmapsarasaṃ dṛṣṭvā vepantīṃ prāñjaliṃ sthitām| menakāṃ madhurairvākyairvisṛjya kuśikātmajaḥ|| uttaraṃ parvataṃ rāma viśvāmitro jagāma ha|
English Meaning
Having a sigh, that best of ascetics burned in repentance. And with sweet words renouncing the terrified and trembling Menaka standing with clasped hands, Kusika's son, Visvamitra, O Rāma, went to the northern mountains.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)