लब्धसंज्ञस्ततोत्थाय व्यषीदत भयान्वितः॥ इति हृदयमनोविदारणं मुनिवचनं तदतीव शुश्रुवान्। नरपतिरभवन्महान् महात्मा व्यथितमनाः प्रचचाल चासनात्॥
labdhasaṃjñastatotthāya vyaṣīdata bhayānvitaḥ|| iti hṛdayamanovidāraṇaṃ munivacanaṃ tadatīva śuśruvān| narapatirabhavanmahān mahātmā vyathitamanāḥ pracacāla cāsanāt||
English Meaning
Then, having regained his senses, he rose up, and became cast down through apprehension. Having heard the words of the ascetic, capable of rending the mind and heart, the high-souled king of men became stricken with grief and shook on his seat.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)