ततो दशरथः प्राप्य पायसं देवनिर्मितम्। बभूव परमप्रीतः प्राप्य वित्तमिवाधनः॥ ततस्तदद्भुतप्रख्यं भूतं परमभास्वरम्। संवर्तयित्वा तत् कर्म तत्रैवान्तरधीयत॥
tato daśarathaḥ prāpya pāyasaṃ devanirmitam| babhūva paramaprītaḥ prāpya vittamivādhanaḥ|| tatastadadbhutaprakhyaṃ bhūtaṃ paramabhāsvaram| saṃvartayitvā tat karma tatraivāntaradhīyata||
English Meaning
Then Daśaratha, having received that divinely prepared Pāyasa, waxed exceeding glad; like that of a pauper attaining plenty. Then that highly effulgent being of a wonderful form, having performed that mission of his, vanished even there.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)