ततः प्रीतमना राजा प्राप्य यज्ञमनुत्तमम्॥ पापापहं स्वर्नयनं दुस्तरं पार्थिवर्षभैः। ततोऽब्रवीदृष्यशृङ्ग राजा दशरथस्तदा॥ कुलस्य वर्धनं तत् तु कर्तुमर्हसि सुव्रत।
tataḥ prītamanā rājā prāpya yajñamanuttamam|| pāpāpahaṃ svarnayanaṃ dustaraṃ pārthivarṣabhaiḥ| tato'bravīdṛṣyaśṛṅga rājā daśarathastadā|| kulasya vardhanaṃ tat tu kartumarhasi suvrata|
English Meaning
Then having celebrated that excellent and sindestroying sacrifice, bringing heaven, and incapable of being celebrated by foremost monarchs, king Dasaratha, well pleased, spoke to Rsyasriga, saying, Oyou of excellent vows, it behove you to do that whereby my line may increase.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)