Chapter 97 — Ayodhya Kanda, Sarga 97

Valmiki Ramayana — Ayodhya Kanda

Verse 97.9

मन्येऽहमागतोऽयोध्यां भरतो भ्रातृवत्सलः। मम प्राणैः प्रियतरः कुलधर्ममनुस्मरन्॥ श्रुत्वा प्रवाजितं मां हि जटावल्कलधारिणम्। जानक्या सहितं वीर त्वया च पुरुषोत्तम॥ स्नेहेनाक्रान्तहृदयः शोकेनाकुलितेन्द्रियः। द्रष्टुमभ्यागतो ह्येष भरतो नान्यथाऽऽगतः॥

manye'hamāgato'yodhyāṃ bharato bhrātṛvatsalaḥ| mama prāṇaiḥ priyataraḥ kuladharmamanusmaran|| śrutvā pravājitaṃ māṃ hi jaṭāvalkaladhāriṇam| jānakyā sahitaṃ vīra tvayā ca puruṣottama|| snehenākrāntahṛdayaḥ śokenākulitendriyaḥ| draṣṭumabhyāgato hyeṣa bharato nānyathā''gataḥ||

English Meaning

I think Bharata attached to his brothers had come to Ayodhyā; and then, following the morality regulating the race, that one dearer to me than life, hearing of me banished, bearing matted locks and bark, together with Jānakī, O hero, and yourself, you foremost of men, has, with his heart surcharged with affection, and his senses overwhelmed by grief, come hither for seeing us. He cannot have come on any other account.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)