तथा तस्मिन् विलपति वसिष्ठो राजधर्मवित्। सभामिक्ष्वाकुनाथस्य प्रविवेश महायशाः॥ शातकुम्भमयीं रम्यां मणिहेमसमाकुलाम्। सुधर्मामिव धर्मात्मा सगणः प्रत्यपद्यत ॥ स काञ्चनमयं पीठं स्वस्त्यास्तरणसंवृतम्। अध्यास्त सर्ववेदज्ञो दूताननुशशास च॥
tathā tasmin vilapati vasiṣṭho rājadharmavit| sabhāmikṣvākunāthasya praviveśa mahāyaśāḥ|| śātakumbhamayīṃ ramyāṃ maṇihemasamākulām| sudharmāmiva dharmātmā sagaṇaḥ pratyapadyata || sa kāñcanamayaṃ pīṭhaṃ svastyāstaraṇasaṃvṛtam| adhyāsta sarvavedajño dūtānanuśaśāsa ca||
English Meaning
As Bharata was mourning thus, the highly famous and virtuous Vasistha accompanied by his disciples entered the court of the Ikşvāku king: built of entire gold, charming, dazzling with gems and gold: like to Sudharmä its. Sitting down on a golden seat furnished with a elegant cover, that one versed in all the Vedas commanded the envoys, saying.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)