उदधृत्य तैलसंसेकात् स तु भूमौ निवेशितम्। आपीतवर्णवदनं प्रसुप्तमिव भूमिपम्॥ संवेश्य शयने चाग्र्ये नानारत्नपरिष्कृते। ततो दशरथं पुत्रो विललाप सुदुःखितः॥
udadhṛtya tailasaṃsekāt sa tu bhūmau niveśitam| āpītavarṇavadanaṃ prasuptamiva bhūmipam|| saṃveśya śayane cāgrye nānāratnapariṣkṛte| tato daśarathaṃ putro vilalāpa suduḥkhitaḥ||
English Meaning
And raising from under the oil the body of the king with a sallow countenance, and appearing to be asleep. Bharata placed it on the ground upon a couch in front adorned with various gems. Then overwhelmed with grief, Dasaratha's son bewailed him thus.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)