Chapter 72 — Ayodhya Kanda, Sarga 72

Valmiki Ramayana — Ayodhya Kanda

Verse 72.19

तमार्तं देवसंकाशं समीक्ष्य पतितं भुवि। निकृत्तमिव सालस्य स्कन्धं परशुना वने॥ माता मातङ्गसंकाशं चन्दार्कसदृशं सुतम्। उत्थापयित्वा शोकार्तं वचनं चेदमब्रवीत्॥

tamārtaṃ devasaṃkāśaṃ samīkṣya patitaṃ bhuvi| nikṛttamiva sālasya skandhaṃ paraśunā vane|| mātā mātaṅgasaṃkāśaṃ candārkasadṛśaṃ sutam| utthāpayitvā śokārtaṃ vacanaṃ cedamabravīt||

English Meaning

Seeing that one resembling a celestial fallen to the earth, stricken with sorrow, like to a bough of the Sāla that had been severed in the wood by an axe, his mother raising up he distressed son like a mad elephant or the sun or the moon, addressed him.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)