स त्वनेकाग्रहृदयो द्वा:स्थं प्रत्यर्च्य तं जनम्। सूतमश्वपतेः क्लान्तमब्रवीत् तत्र राघवः॥ किमहं त्वरयानीत: कारणेन विनानघ। अशुभाशङ्कि हृदयं शीलं च पततीव मे॥
sa tvanekāgrahṛdayo dvā:sthaṃ pratyarcya taṃ janam| sūtamaśvapateḥ klāntamabravīt tatra rāghavaḥ|| kimahaṃ tvarayānīta: kāraṇena vinānagha| aśubhāśaṅki hṛdayaṃ śīlaṃ ca patatīva me||
English Meaning
Then courteously telling the warders to desist, he with an agitated heart spoke to the tired charioteer of Aśvapati, “O sinless one, why have I been brought in this haste without any (adequate) reason?" My heart apprehended some evil; and my disposition gives way.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)