पताकाभिर्वराहा॑भिर्ध्वजैश्च समलंकृताम्। सिक्तां चन्दनतोयैश्च शिरःस्नातजनैर्युताम्॥ माल्यमोदकहस्तैश्च द्विजेन्द्रैरभिनादिताम्। शुक्लदेवगृहद्वारां सर्ववादित्रनादिताम्॥ सम्प्रहष्टजनाकीर्णा ब्रह्मघोषनिनादिताम्। प्रहृष्टवरहस्त्यश्वां सम्प्रणर्दितगोवृषाम्॥
patākābhirvarāhā̭bhirdhvajaiśca samalaṃkṛtām| siktāṃ candanatoyaiśca śiraḥsnātajanairyutām|| mālyamodakahastaiśca dvijendrairabhināditām| śukladevagṛhadvārāṃ sarvavāditranāditām|| samprahaṣṭajanākīrṇā brahmaghoṣanināditām| prahṛṣṭavarahastyaśvāṃ sampraṇarditagovṛṣām||
English Meaning
With thoroughfares and roads leading along undulating lands; sprinkled with sandal water, and crowded with men who had performed their ablutions, and echoing with the accents of regenerate ones bearing garlands and sweetmeats in their hands; and resounding with the sounds of musical instruments; and filled with many folks; and singing with Veda chantings; and with its horses and elephants delighted, and cows and bulls emitting roars.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)