अब्रवीन्मे महाराज धर्ममेवानुपालयन्। अञ्जलिं राघवः कृत्वा शिरसाभिप्रणम्य च॥ सूत मद्वचनात् तस्य तातस्य विदितात्मनः। शिरसा वन्दनीयस्य वन्द्यौ पादौ महात्मनः॥ सर्वमन्तःपुरं वाच्यं सूत मद्वचनात् त्वया। आरोग्यमविशेषेण यथार्हमभिवादनम्॥
abravīnme mahārāja dharmamevānupālayan| añjaliṃ rāghavaḥ kṛtvā śirasābhipraṇamya ca|| sūta madvacanāt tasya tātasya viditātmanaḥ| śirasā vandanīyasya vandyau pādau mahātmanaḥ|| sarvamantaḥpuraṃ vācyaṃ sūta madvacanāt tvayā| ārogyamaviśeṣeṇa yathārhamabhivādanam||
English Meaning
O mighty monarch observing morality, Rāghava with joined hands and bowing down his head, said, “O charioteer, do you in my name salute with your head the feet of my high-souled sire worthy of being saluted, and famed (in the world).” And, O charioteer, do you in my name as each deserves salute the ladies of the inner apartment and communicate to them tidings of my health.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)