शून्यचत्वरवेश्मान्तां संवृतापणवेदिकाम्। क्लान्तदुर्बलदुःखार्ती नात्याकीर्णमहापथाम्॥ तामवेक्ष्य पुरीं सर्वां राममेवानुचिन्तयन्। विलपन् प्राविशद् राजा गृहं सूर्य इवाम्बुदम्॥ महाह्नदमिवाक्षोभ्यं सुपर्णेन हृतोरगम्। रामेण रहितं वेश्म वैदेह्या लक्ष्मणेन च॥
śūnyacatvaraveśmāntāṃ saṃvṛtāpaṇavedikām| klāntadurbaladuḥkhārtī nātyākīrṇamahāpathām|| tāmavekṣya purīṃ sarvāṃ rāmamevānucintayan| vilapan prāviśad rājā gṛhaṃ sūrya ivāmbudam|| mahāhnadamivākṣobhyaṃ suparṇena hṛtoragam| rāmeṇa rahitaṃ veśma vaidehyā lakṣmaṇena ca||
English Meaning
And beholding that entire city, with his mind fixed upon Rāma, the king lamenting, like to the sun entering clouds, entered that city like to an unagitated sea rid of serpents by Suparna,* the city without Rāma or Lakşmaņa or Sītā. *Fair-feathered, a name of Garuda.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)