Chapter 12 — Ayodhya Kanda, Sarga 12

Valmiki Ramayana — Ayodhya Kanda

Verse 12.4

व्यथितो विक्लवश्चैव व्याघ्रीं दृष्ट्वा यथा मृगः। असंवृतायामासीनो जगत्यां दीर्घमुच्छ्वसन्॥ मण्डले पन्नगो रुद्धो मन्त्रैरिव महाविषः। अहो धिगिति सामर्षों वाचमुक्त्वा नराधिपः॥ मोहमापेदिवान् भूयः शोकोपहतचेतनः।

vyathito viklavaścaiva vyāghrīṃ dṛṣṭvā yathā mṛgaḥ| asaṃvṛtāyāmāsīno jagatyāṃ dīrghamucchvasan|| maṇḍale pannago ruddho mantrairiva mahāviṣaḥ| aho dhigiti sāmarṣoṃ vācamuktvā narādhipaḥ|| mohamāpedivān bhūyaḥ śokopahatacetanaḥ|

English Meaning

And pained and woebegone, like to a deer at the sight of a tigress, he fetched a deep sigh, and sat down on the uncovered ground. Like a venomous snake confined by power of incantation within a circle, the lord of men, in indignation exclaimed. “O fie!" And deprived of his senses by grief, he again swooned away.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)