ततः पुरुषसिंहानां वृतानां तैः सुद्गणैः। शोचतामेव रजनी दुःखेन व्यत्यवर्तत॥ रजन्यां सुप्रभातायां भ्रातरस्ते सुहृद्वताः। मन्दाकिन्यां हुतं जप्यं कृत्वा राममुपागमन्॥
tataḥ puruṣasiṃhānāṃ vṛtānāṃ taiḥ sudgaṇaiḥ| śocatāmeva rajanī duḥkhena vyatyavartata|| rajanyāṃ suprabhātāyāṃ bhrātaraste suhṛdvatāḥ| mandākinyāṃ hutaṃ japyaṃ kṛtvā rāmamupāgaman||
English Meaning
As those foremost of persons surrounded by their friends indulged in lamentations, the night passed away in grief. On the night being succeeded by an auspicious morning, those brothers surrounded by their friends, having performed Homa and Japa on the Mandākinī, returned to Rāma.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)