लक्ष्मणस्तु महोल्काभिललिताभिः समन्ततः। चितामादीपयामास सा प्रजज्वाल सर्वतः॥ तच्छरीरं कबन्धस्य घृतपिण्डोपमं महत्। मेदसा पच्यमानस्य मन्दं दहत पावकः॥
lakṣmaṇastu maholkābhilalitābhiḥ samantataḥ| citāmādīpayāmāsa sā prajajvāla sarvataḥ|| taccharīraṃ kabandhasya ghṛtapiṇḍopamaṃ mahat| medasā pacyamānasya mandaṃ dahata pāvakaḥ||
English Meaning
Laksmana kindled the funeral pile, which was ablaze on all sides. Thereupon the fire began to burn down slowly the huge and corpulent body of Kabandha like to a lump of clarified butter.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)