ततः पर्वतकूटाभं महाभागं द्विजोत्तमम्॥ ददर्श पतितं भूमौ क्षतजाद्रं जटायुषम्। तं दृष्ट्वा गिरिशृङ्गाभं रामो लक्ष्मणमब्रवीत्॥
tataḥ parvatakūṭābhaṃ mahābhāgaṃ dvijottamam|| dadarśa patitaṃ bhūmau kṣatajādraṃ jaṭāyuṣam| taṃ dṛṣṭvā giriśṛṅgābhaṃ rāmo lakṣmaṇamabravīt||
English Meaning
Thereupon he beheld, fallen on ground, having his person bathed in blood, the king of birds-Jatayu, resembling a mountain peak, and spoke to Lakşmaņa.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)