तौ वनानि गिरीश्चैव सरितश्च सरांसि च। निखिलेन विचिन्वन्तौ सीतां दशरथात्मजौ॥ तस्य शैलस्य सानूनि शिलाश्च शिखराणि च। निखिलेन विचिन्वन्तौ नैव तामभिजग्मतुः॥ विचित्य सर्वतः शैलं रामो लक्ष्मणब्रवीत्। . नेह पश्यामि सौमित्रे वैदेही पर्वते शुभाम्।।२२।
tau vanāni girīścaiva saritaśca sarāṃsi ca| nikhilena vicinvantau sītāṃ daśarathātmajau|| tasya śailasya sānūni śilāśca śikharāṇi ca| nikhilena vicinvantau naiva tāmabhijagmatuḥ|| vicitya sarvataḥ śailaṃ rāmo lakṣmaṇabravīt| . neha paśyāmi saumitre vaidehī parvate śubhām||22|
English Meaning
And searching every nook and corner of the mountains, rivers, ponds, table-lands, hills and summits they found Sītā nowhere. And searching thus all the mountains Rāma spoke to Lakşmaņa saying Behold not I the auspicious Vaidehī on this mountain, O Saumitrī.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)