राक्षसैः सहितैनूनं सीताया ईप्सितो वधः। काञ्चनश्च मृगो भूत्वा व्यपनीयाश्रमात् तु माम्॥ दूरं नीत्वाथ मारीचो राक्षसोऽभूच्छराहतः। हा लक्ष्मण हतोऽस्मीति यद्वाक्यं व्याजहार ह॥
rākṣasaiḥ sahitainūnaṃ sītāyā īpsito vadhaḥ| kāñcanaśca mṛgo bhūtvā vyapanīyāśramāt tu mām|| dūraṃ nītvātha mārīco rākṣaso'bhūccharāhataḥ| hā lakṣmaṇa hato'smīti yadvākyaṃ vyājahāra ha||
English Meaning
Surely, the Rākṣasas in a body are desirous of slaying Sitä. Becoming a golden deer, Mārica, having allured me far, transformed himself into a Rākşasa, as soon as he had been struck with my shafts; and exclaimed, 'Ah! Laksmana, slain am I.'
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)