विंशद्भुजं दशग्रीवं दर्शनीयपरिच्छदम्। विशालवक्षसं वीरं राजलक्षणलक्षितम्॥ नद्धवैदूर्यसंकाशं तप्तकाञ्चनभूषणम्। सुभुजं शुक्लदशनं महास्यं पर्वतोपमम्॥
viṃśadbhujaṃ daśagrīvaṃ darśanīyaparicchadam| viśālavakṣasaṃ vīraṃ rājalakṣaṇalakṣitam|| naddhavaidūryasaṃkāśaṃ taptakāñcanabhūṣaṇam| subhujaṃ śukladaśanaṃ mahāsyaṃ parvatopamam||
English Meaning
Having twenty hands, and ten heads, wearing elegant attire; broad breasted; heroic; marked with royal signs; (in hue) resembling cool lapises; embellished. in ornaments of burnished gold; having goodly hands, white teeth, and a huge face resembling a hill.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)