महोत्पातानिमान् सर्वानुत्थितान् घोरदर्शनान् ॥ न चिन्तयाम्यहं वीर्याद् बलवान् दुर्बलानिव। तारा अपि शरैस्तीक्ष्णैः पातयेयं नभस्तलात्॥ मृत्यु मरणधर्मेण संक्रुद्धो योजयाम्यहम्। राघवं तं बलोत्सिक्तं भ्रातरं चापि लक्ष्मणम्॥ अहत्वा सायकैस्तीक्ष्णैर्नोपावर्तितुमुत्सहे।
mahotpātānimān sarvānutthitān ghoradarśanān || na cintayāmyahaṃ vīryād balavān durbalāniva| tārā api śaraistīkṣṇaiḥ pātayeyaṃ nabhastalāt|| mṛtyu maraṇadharmeṇa saṃkruddho yojayāmyaham| rāghavaṃ taṃ balotsiktaṃ bhrātaraṃ cāpi lakṣmaṇam|| ahatvā sāyakaistīkṣṇairnopāvartitumutsahe|
English Meaning
Even as a strong person from prowess counts not a weak one, I do not dwell upon all these mighty portents, dreadful to behold, that have appeared. Even the stars will I bring down from heaven with my sharp shafts; and even Death will I engaged, bring to mortality. Without slaying Rāghava puffed up with pride as well as Laksmana, by means of sharp weapons, I return not (from the conflict).
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)