तस्याङ्गदः सरोषाक्षो राक्षसस्य तमायसम्। दूरस्थितस्य परिघं रविरश्मिसमप्रभम्॥ द्वाभ्यां भुजाभ्यां संगृह्या भ्रामयित्वा च वेगवत्। महापार्थाय चिक्षेप वधार्थं वालिनः सुतः॥
tasyāṅgadaḥ saroṣākṣo rākṣasasya tamāyasam| dūrasthitasya parighaṃ raviraśmisamaprabham|| dvābhyāṃ bhujābhyāṃ saṃgṛhyā bhrāmayitvā ca vegavat| mahāpārthāya cikṣepa vadhārthaṃ vālinaḥ sutaḥ||
English Meaning
Holding with two hands that parigha made of iron and bright like the rays of the sun, Angada, the son of Vāli, with his eyes reddened in wrath, hurled it at Mahāpārsva who was stationed at a distance, to slay him.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)