बालेन विष्णुना लोकास्त्रयः क्रान्तास्त्रिविक्रमैः। लक्ष्मणस्य वचः श्रुत्वा हेतुमत्परमार्थवत्।। अतिकायः प्रचुक्रोध बाणं चोत्तममाददे॥ ततो विद्याधरा भूता देवदैत्या महर्षयः। गुह्यकाश्च महात्मानस्तद्युद्धं ददृशुस्तदा॥
bālena viṣṇunā lokāstrayaḥ krāntāstrivikramaiḥ| lakṣmaṇasya vacaḥ śrutvā hetumatparamārthavat|| atikāyaḥ pracukrodha bāṇaṃ cottamamādade|| tato vidyādharā bhūtā devadaityā maharṣayaḥ| guhyakāśca mahātmānastadyuddhaṃ dadṛśustadā||
English Meaning
It was as a boy that Vişņu had overpowered the triune world with his prowess.” Hearing Laksmana's words, fraught with reason and high sense, Vidyadharas and ghosts, deities, Daityas out arrows and Maharşis, and the high-souled Guhyakas then beheld that marvel.* *The encounter that ensued between Lakşmaņa and Atikāya.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)