अप्राप्तमन्तरा रामः सप्तभिस्तमजिह्मगैः। चिच्छेद गिरिशृङ्गं तं पुनः संधाय कार्मुकम्॥ ततस्तु रामो धर्मात्मा तस्य शृङ्ग महत्तदा। शरैः काञ्चनचित्राङ्गैश्चिच्छेद भरताग्रजः॥ तन्मेरुशिखराकारै?तमानमिव श्रिया। द्वे शते वानराणां च पतमानमपातयत्॥
aprāptamantarā rāmaḥ saptabhistamajihmagaiḥ| ciccheda giriśṛṅgaṃ taṃ punaḥ saṃdhāya kārmukam|| tatastu rāmo dharmātmā tasya śṛṅga mahattadā| śaraiḥ kāñcanacitrāṅgaiściccheda bharatāgrajaḥ|| tanmeruśikharākārai?tamānamiva śriyā| dve śate vānarāṇāṃ ca patamānamapātayat||
English Meaning
Thereat Bharata's elder brother, the righteous Rāma, ere that prodigious peak had alighted, severed the same by means of seven straightspeeding shafts wrought with gold. Then that crag, like a peak of mountain Meru and shining with its radiance, falling on the earth knocked down two hundred monkeys too.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)