धनुःशतपरिणाहः स षट्शतसमुच्छ्रितः। रौद्रः शकटचक्राक्षो महापर्वतसंनिभः॥ संनिपत्य च रक्षांसि दग्धशैलोपमो महान्। कुम्भकर्णो महावक्रः प्रहसन्निदमब्रवीत्।॥ अद्य वानरमुख्यानां तानि यूथानि भागशः। निर्दहिष्यामि संक्रुद्धः पतङ्गानिव पावकः॥
dhanuḥśatapariṇāhaḥ sa ṣaṭśatasamucchritaḥ| raudraḥ śakaṭacakrākṣo mahāparvatasaṃnibhaḥ|| saṃnipatya ca rakṣāṃsi dagdhaśailopamo mahān| kumbhakarṇo mahāvakraḥ prahasannidamabravīt||| adya vānaramukhyānāṃ tāni yūthāni bhāgaśaḥ| nirdahiṣyāmi saṃkruddhaḥ pataṅgāniva pāvakaḥ||
English Meaning
And the gigantic huge-faced and fierce Kumbhakarņa, measuring an hundred bows in breadth and six hundred in altitude, having eyes resembling car-wheels, and resembling a towering hill, or a mountain burnt, marshalling the Raksasa, said with a complacent countenance, “Like fire consuming insects, shall I today, wrought up with wroth, burn up one by one the bands of the flower of the monkeyforces.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)