रावणस्य रथं क्षिप्रं चोदयामास सारथिः। तमापतन्तं सहसा स्वनवन्तं महाध्वजम्॥ रथं राक्षसराजस्य नरराजो ददर्श ह। कृष्णवाजिसमायुक्तं युक्तं रौद्रेण वर्चसा॥ दीप्यमानमिवाकाशे विमानं सूर्यवर्चसम्। तडित्पताकागहनं दर्शितेन्द्रायुधप्रभम्॥ शरधारा विमुञ्चन्तं धाराधरमिवाम्बुदम्।
rāvaṇasya rathaṃ kṣipraṃ codayāmāsa sārathiḥ| tamāpatantaṃ sahasā svanavantaṃ mahādhvajam|| rathaṃ rākṣasarājasya nararājo dadarśa ha| kṛṣṇavājisamāyuktaṃ yuktaṃ raudreṇa varcasā|| dīpyamānamivākāśe vimānaṃ sūryavarcasam| taḍitpatākāgahanaṃ darśitendrāyudhaprabham|| śaradhārā vimuñcantaṃ dhārādharamivāmbudam|
English Meaning
And as it speedily descended, the monarch of men beheld that Raksasa-king's resounding car, having huge standards, yoked with black chargers, and endowed with fierce splendour; as if flaming in the firmament; having the resplendance of the Sun himself; with thronging lightning pennons; displaying the glow of Indra's weapon* showering arms; and resembling rain-charged clouds. *The rain-blow.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)