एवं संदिश्य काकुत्स्थो लक्ष्मणं शुभलक्षणम्। मनसा पुष्पकं दध्यावागच्छेति महायशाः॥ इङ्गितं स तु विज्ञाय पुष्पको हेमभूषितः। आजगाम मुहूर्तेन समीपे राघवस्य वै॥ सोऽब्रवीत्प्रणतो भूत्वा अयमस्मि नराधिप। वश्यस्तव महाबाहो किंकरः समुपस्थितः॥
evaṃ saṃdiśya kākutstho lakṣmaṇaṃ śubhalakṣaṇam| manasā puṣpakaṃ dadhyāvāgaccheti mahāyaśāḥ|| iṅgitaṃ sa tu vijñāya puṣpako hemabhūṣitaḥ| ājagāma muhūrtena samīpe rāghavasya vai|| so'bravītpraṇato bhūtvā ayamasmi narādhipa| vaśyastava mahābāho kiṃkaraḥ samupasthitaḥ||
English Meaning
The highly illustrious Rāma, the descendant of Ikşvākus, thus commanded Lakşmaņa, gifted with auspicious marks, and thought of his car and desired it to come soon. Understanding his intention the golden car appeared before him in no time and saluting him said: O you of long arms, your chariot has come.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)