ततः प्रभाते विमले कृत्वा पौर्वाह्निकी क्रियाम्। धर्मासनगतो राजा रामो राजीवलोचनः॥ राजधर्मानवेक्षन्वै ब्राह्मणैर्नंगमैः सह। पुरोधसा वसिष्ठेन ऋषिणा कश्यपेन च॥ मन्त्रिभिर्व्यवहारज्ञैस्तथान्यैर्धर्मपाठकैः। नीतिज्ञैरथ सभ्यैश्च राजभिः सा सभा वृता॥ सभा यथा महेन्द्रस्य यमस्य वरुणस्य च। शुशुभे राजसिंहस्य रामस्याक्लिष्टकर्मणः॥
tataḥ prabhāte vimale kṛtvā paurvāhnikī kriyām| dharmāsanagato rājā rāmo rājīvalocanaḥ|| rājadharmānavekṣanvai brāhmaṇairnaṃgamaiḥ saha| purodhasā vasiṣṭhena ṛṣiṇā kaśyapena ca|| mantribhirvyavahārajñaistathānyairdharmapāṭhakaiḥ| nītijñairatha sabhyaiśca rājabhiḥ sā sabhā vṛtā|| sabhā yathā mahendrasya yamasya varuṇasya ca| śuśubhe rājasiṃhasya rāmasyākliṣṭakarmaṇaḥ||
English Meaning
Thereupon having performed the morning rites the lotus-eyed Rama, in the early morning, sat on his royal throne and in the company of Brāhmaṇas and citizens engaged in looking into state affairs. The assembly consisted of the priest Vasiştha, the saint Kashyapa, ministers well versed in politics, other religious preceptors, moralists, members and kings. The assembly of Rāma, of unwearied, actions appeared like that of Mahendra, Yama and Varuna.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)