अपश्यदुमया सार्धं रुदन्तं राक्षसात्मजम्। कारुण्यभावात्पार्वत्या भवस्त्रिपुरसूदनः॥ तं राक्षसात्मजं चक्रे मातुरेव वयःसमम्। अमरं चैव तं कृत्वा महादेवोऽक्षरोऽव्ययः॥ पुरमाकाशगं प्रादात्पार्वत्याः प्रियकाम्यया।
apaśyadumayā sārdhaṃ rudantaṃ rākṣasātmajam| kāruṇyabhāvātpārvatyā bhavastripurasūdanaḥ|| taṃ rākṣasātmajaṃ cakre mātureva vayaḥsamam| amaraṃ caiva taṃ kṛtvā mahādevo'kṣaro'vyayaḥ|| puramākāśagaṃ prādātpārvatyāḥ priyakāmyayā|
English Meaning
Along with Uma, he saw the Raksasas's son, as he was crying. And sent by Pārvatī, whose heart was moved by by compassion, Bhava destroyer of Tripura-made that Raksasa's offspring attain the age of his mother, and conferred him immortality. And for compassing Parvati's pleasure, Mahadeva, indestructible and undeteriorating granted (the Raksasa) the power of ranging the air.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)