स्त्रैलोक्यनाथेन जनार्दनेन। ते तें गतास्तनिलयं नरेन्द्राः क्रोधोऽपि देवस्य वरेण तुल्यः॥ श्रुत्वा ततस्तद्वचनं निशाचरः सनत्कुमारस्य मुखाद्विनिर्गतम्। तथा प्रहृष्टः स बभूव विस्मितः कथं न यास्यामि हरि महाहवे॥
strailokyanāthena janārdanena| te teṃ gatāstanilayaṃ narendrāḥ krodho'pi devasya vareṇa tulyaḥ|| śrutvā tatastadvacanaṃ niśācaraḥ sanatkumārasya mukhādvinirgatam| tathā prahṛṣṭaḥ sa babhūva vismitaḥ kathaṃ na yāsyāmi hari mahāhave||
English Meaning
O king, all the monarchs, slain by Janärddana, holding discuss and the lord of the triple world, attained to his own region; even his anger become like a boon." Hearing those words given vent to by the great ascetic Sanatkumar the night-ranger Råvaņa, being worked up with delight and surprise, began to meditate how he should enter into conflict with Hari.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)