चलत्केसरमात्मानं कृत्वा तस्य तटे स्थितः। ददर्श तस्मिन्सरसि वक्रच्छायामथात्मनः॥ कोऽयमस्मिन्मम रिपुर्वसत्यन्त ले महान्। रूपं चान्तर्गतं तत्र वीक्ष्य तत्पश्यतो हरिः॥ क्रोधाविष्टमना होष नियतं मावमन्यते। तदस्य दुष्टभावस्य पुष्कलं कुमतेहम्॥ एवं स चिन्त्य मनसा स वै वानरचापलात्। आप्लुत्य चापतत्तस्मिन्हदे वानरसत्तमः॥ उत्प्लुत्य तस्मात्स ह्रदादुत्थितः प्लवगः पुनः। तस्मिन्नेव क्षणे राम स्त्रीत्वं प्राप स वानरः॥ मनोज्ञरूपा सा नारी लावण्यललिता शुभा। विस्तीर्णजघना सुधूर्नीलकुन्तलमूर्धजा॥ मुग्धसस्मितवक्रा च पीनस्तनतटा शुभा।
calatkesaramātmānaṃ kṛtvā tasya taṭe sthitaḥ| dadarśa tasminsarasi vakracchāyāmathātmanaḥ|| ko'yamasminmama ripurvasatyanta le mahān| rūpaṃ cāntargataṃ tatra vīkṣya tatpaśyato hariḥ|| krodhāviṣṭamanā hoṣa niyataṃ māvamanyate| tadasya duṣṭabhāvasya puṣkalaṃ kumateham|| evaṃ sa cintya manasā sa vai vānaracāpalāt| āplutya cāpatattasminhade vānarasattamaḥ|| utplutya tasmātsa hradādutthitaḥ plavagaḥ punaḥ| tasminneva kṣaṇe rāma strītvaṃ prāpa sa vānaraḥ|| manojñarūpā sā nārī lāvaṇyalalitā śubhā| vistīrṇajaghanā sudhūrnīlakuntalamūrdhajā|| mugdhasasmitavakrā ca pīnastanataṭā śubhā|
English Meaning
Having shaken his manes with a delighted heart, Rkşarāja saw his reflection in his waters. Beholding his own image there that monkey-chief, stricken with anger and anxiety thought-“What arch-enemy of mine is living in the waters? I shall destroy the excellent abode of the vicious-souled one.” Thinking thus within himself, that monkey, out of fickleness, jumped down into the lake. And he again sprang up therefrom. And at the time of rising, O Rama, that leading monkey found himself-metamorphosed into a female form, which was highly charming, graceful and beautiful. Her waist was spacious, eye-brows beautiful and hairs were black and curling; her countenance was beautiful and smiling, breast high and beauty matchless.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)