Chapter 23 — Uttara Kanda, Sarga 23

Valmiki Ramayana — Uttara Kanda

Verse 23.93

लब्धसंज्ञो मुहूर्तेन अयोध्याधिपतिस्तदा। तं मन्त्रिभिः शत्रु पूज्यमानं निशाचरैः॥ जातकोपो दुराधर्षश्चन्द्रार्कसदृशद्युतिः। महता शरवर्षेण पातयद्राक्षसं बलम्॥ चापस्यैव निनादेन तस्य बाणरवेण च। संचचाल ततः सैन्यमुद्भूत इव सागरः॥ ताद्धमभवद्धोरं नरराक्षससंकुलम्। अथाविष्टो महात्मानौ नरराक्षससत्तमौ॥ कार्मुकासिधरौ वीरौ वीरासनगतौ तदा। मांधाता रावणं चैव रावणश्चैव तं नृपम्॥ क्रोधेन महताविष्टौ शरवर्ष मुमोचतुः। तौ परस्परसंक्षोभात्प्रहारैः क्षतविक्षतौ॥

labdhasaṃjño muhūrtena ayodhyādhipatistadā| taṃ mantribhiḥ śatru pūjyamānaṃ niśācaraiḥ|| jātakopo durādharṣaścandrārkasadṛśadyutiḥ| mahatā śaravarṣeṇa pātayadrākṣasaṃ balam|| cāpasyaiva ninādena tasya bāṇaraveṇa ca| saṃcacāla tataḥ sainyamudbhūta iva sāgaraḥ|| tāddhamabhavaddhoraṃ nararākṣasasaṃkulam| athāviṣṭo mahātmānau nararākṣasasattamau|| kārmukāsidharau vīrau vīrāsanagatau tadā| māṃdhātā rāvaṇaṃ caiva rāvaṇaścaiva taṃ nṛpam|| krodhena mahatāviṣṭau śaravarṣa mumocatuḥ| tau parasparasaṃkṣobhātprahāraiḥ kṣatavikṣatau||

English Meaning

Regaining his sense in a moment the king of Ayodhyā beheld his enemy worshipped by the courtiers and night-rangers. He was instantly worked up with ire; and assuming a person resplendent like that of the sun and the moon he began to slay the Räksasa host with a dreadful downpour of shafts. With his arrows and the noise thereof the entire Räksasa army were overwhelmed like the agitated deep. Thereupon there arose a dreadful conflict between men and demons. And those two heroic, high-souled and foremost of men and Rakşasas seated on warriors' seats and holding bow and daggers entered (the field).

M.N. Dutt (1891–94, public domain)