अथ चिन्तयतस्तस्य स एव पुरुषोऽब्रवीत्॥ किं त्वं चिन्तयसे रक्षो ब्रूहि विस्रब्धमानसः। युद्धातिथ्यमहं वीर करिष्ये रजनीचर॥ एवमुक्त्वा स तद्रक्षः पुनर्वचनमब्रवीत्। योत्स्यसे बलिना सार्धमथवा मन्यसे कथम्॥ रावणोऽभिहितो भूय ऊर्ध्वरोमा व्यजायत। अथ धैर्य समालम्ब्य रावणो वाक्यमब्रवीत्॥ गृहेषु तिष्ठते को हि तद्रूहि वदतां वर। तेनैव सार्धं योत्स्यामि यथा वा मन्यते भवान्॥ स एनं पुनरप्याह दानवेन्द्रोऽत्र तिष्ठति।
atha cintayatastasya sa eva puruṣo'bravīt|| kiṃ tvaṃ cintayase rakṣo brūhi visrabdhamānasaḥ| yuddhātithyamahaṃ vīra kariṣye rajanīcara|| evamuktvā sa tadrakṣaḥ punarvacanamabravīt| yotsyase balinā sārdhamathavā manyase katham|| rāvaṇo'bhihito bhūya ūrdhvaromā vyajāyata| atha dhairya samālambya rāvaṇo vākyamabravīt|| gṛheṣu tiṣṭhate ko hi tadrūhi vadatāṃ vara| tenaiva sārdhaṃ yotsyāmi yathā vā manyate bhavān|| sa enaṃ punarapyāha dānavendro'tra tiṣṭhati|
English Meaning
He thus meditating that man said, 'What are you thinking, O Raksasa? Tell me all in confidence. I shall confer upon you the hospitality of fighting, O hero, O night-ranger.' Having said this he again spoke to Ravana, saying, 'Do you wish to enter into conflict with Bali, or what else is your intention?' Răvaņa was so overwhelmed that his hair stood on their end; but resorting to calmness he said, 'O you foremost of those skilled in speech, who resident in this house? I shall fight with him; speak out what you wish.' He again said (to Ravana) Ocean
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)