ततो दृष्टः पुमांस्तत्र हृष्टो हासं मुमोच सः। श्रुत्वा स तु महाहासमूर्ध्वरोमाभवत्तदा॥ ज्वालामध्ये स्थितस्तत्र हेममाली विमोहितः। आदित्य इव दुष्प्रेक्ष्यः साक्षादिव यमः स्थितः॥
tato dṛṣṭaḥ pumāṃstatra hṛṣṭo hāsaṃ mumoca saḥ| śrutvā sa tu mahāhāsamūrdhvaromābhavattadā|| jvālāmadhye sthitastatra hemamālī vimohitaḥ| āditya iva duṣprekṣyaḥ sākṣādiva yamaḥ sthitaḥ||
English Meaning
There was a man in that flame, who, when seen, laughed aloud. Hearing that dreadful laughter Prahasta's down stood on their end. There was another man in that flame, as if in a swoon, engarlanded with golden lotuses, incapable of being looked at, like the sun, and resembling the Yama's self.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)