श्रूयतां सर्वमाख्यास्ये यथावृत्तमिदं तव। हेमा नामाप्सरास्तत्र श्रुतपूर्वा यदि त्वया ॥ दैवतैर्मम सा दत्ता पौलोमीव शतक्रतोः। तस्यां भक्तमना ह्यासं दशवर्षशतान्यहम्॥ सा च दैवतकार्येण त्रयोदश समा गताः। वर्ष चतुर्दशं चैव ततो हेममयं पुरम्॥ वज्रवैदूर्यचित्रं च मायया निर्मितं मया। तत्राहमवसं दीनस्तया हीनः सुदुःखितः।।।।
śrūyatāṃ sarvamākhyāsye yathāvṛttamidaṃ tava| hemā nāmāpsarāstatra śrutapūrvā yadi tvayā || daivatairmama sā dattā paulomīva śatakratoḥ| tasyāṃ bhaktamanā hyāsaṃ daśavarṣaśatānyaham|| sā ca daivatakāryeṇa trayodaśa samā gatāḥ| varṣa caturdaśaṃ caiva tato hemamayaṃ puram|| vajravaidūryacitraṃ ca māyayā nirmitaṃ mayā| tatrāhamavasaṃ dīnastayā hīnaḥ suduḥkhitaḥ||||
English Meaning
'Listen. I shall tell you all about this. You may ere this have heard of an Apsarā named Hemā. She like to the Paulomi of Satakratu was bestowed on me, by the gods. And I passed a thousand years, being devoted her. Thirteen years have passed away since she had gone on a business of the celestials, as also the fourteenth year. Then I through my extraordinary skill constructed a golden palace, adorned with diamond and lapises. There I dwelt, aggrieved and sorrowful on account of her separation.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)