उवाच वाक्यं वाक्यज्ञः सीताया दर्शनं यथा। तं मणिं काञ्चनं दिव्यं दीप्यमानं स्वेतजसा ॥ दत्त्वा रामाय हनुमांस्ततः प्राञ्जलिरब्रवीत्। समुद्रं लवयित्वाहं शतयोजनमायतम्॥ अगच्छं जानकी सीतां मार्गमाणो दिक्षया। तत्र लङ्केति नगरी रावणस्य दुरात्मनः॥ दक्षिणस्य समुस्य तीरे वसति दक्षिणे।
uvāca vākyaṃ vākyajñaḥ sītāyā darśanaṃ yathā| taṃ maṇiṃ kāñcanaṃ divyaṃ dīpyamānaṃ svetajasā || dattvā rāmāya hanumāṃstataḥ prāñjalirabravīt| samudraṃ lavayitvāhaṃ śatayojanamāyatam|| agacchaṃ jānakī sītāṃ mārgamāṇo dikṣayā| tatra laṅketi nagarī rāvaṇasya durātmanaḥ|| dakṣiṇasya samusya tīre vasati dakṣiṇe|
English Meaning
Conferring on (Rāma) the heavenly jewel set on a golden leaf and burning with its own effulgence, Hanumān, with folded hands, began-Anxious to behold Sītā, the daughter of the king Janaka, I ploughing over the main extending over a hundred Yojana, wended my way and by and by reached Lankā, the capital of the vicious-souled Rāvaņa. Lankā is situated on the southern bank of the southern ocean,
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)