अङ्गदप्रमुखैवीरैर्हतं मधुवनं किल॥ विचित्य दक्षिणामाशामागतैर्हरिपुङ्गवैः। आगतैश्च प्रहृष्टं तद्यथा मधुवनं हि तैः॥ धर्षितं च वनं कृत्स्नमुपयुक्तं तु वानरैः। पातिता वनपालास्ते तदा जानुभिराहताः॥ एतदर्थमयं प्राप्तो वक्तुं मधुरवागिह। नाम्ना दधिमुखो नाम हरिः प्रख्यातविक्रमः॥
aṅgadapramukhaivīrairhataṃ madhuvanaṃ kila|| vicitya dakṣiṇāmāśāmāgatairharipuṅgavaiḥ| āgataiśca prahṛṣṭaṃ tadyathā madhuvanaṃ hi taiḥ|| dharṣitaṃ ca vanaṃ kṛtsnamupayuktaṃ tu vānaraiḥ| pātitā vanapālāste tadā jānubhirāhatāḥ|| etadarthamayaṃ prāpto vaktuṃ madhuravāgiha| nāmnā dadhimukho nāma hariḥ prakhyātavikramaḥ||
English Meaning
Forsooth that orchard has been laid waste by these heroes headed by Angada. And ransacking the southern quarter, those leading monkeys have come back and delightedly entered the Madhuvana. And the whole orchard has been explored and enjoyed by those monkeys and the attendants beaten and wounded on their kneejoints. To communicate to me this intelligence, this monkey of known prowess, and sweet accents, named Dhadimukha, has come here.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)