एवमुक्तः सुरसया दशयोजनमायतः॥ ततोऽर्धगुणविस्तारो बभूवाहं क्षणेन तु। मत्प्रमाणाधिकं चैव व्यादितं तु मुखं तया।॥ तद् दृष्ट्वा व्यादितं त्वास्यं ह्रस्वं ह्यकरवं पुनः। तस्मिन्मुहूर्ते च पुनर्बभूवाङ्गुष्ठसम्मितः॥ अभिपत्याशु तद्वक्त्रं निर्गतोऽहं ततः क्षणात्। अब्रवीत्सुरसा देवी स्वेन रूपेण मां पुनः॥
evamuktaḥ surasayā daśayojanamāyataḥ|| tato'rdhaguṇavistāro babhūvāhaṃ kṣaṇena tu| matpramāṇādhikaṃ caiva vyāditaṃ tu mukhaṃ tayā||| tad dṛṣṭvā vyāditaṃ tvāsyaṃ hrasvaṃ hyakaravaṃ punaḥ| tasminmuhūrte ca punarbabhūvāṅguṣṭhasammitaḥ|| abhipatyāśu tadvaktraṃ nirgato'haṃ tataḥ kṣaṇāt| abravītsurasā devī svena rūpeṇa māṃ punaḥ||
English Meaning
Having been thus addressed by Surasa, attained the magnitude of ten Yoyanas; and then anon I dilated to another ten. But she opened her mouth wider than my magnitude. Seeing her stretched mouth, I again diminished myself, and on the instant again reduced myself to the measure of a thumb. And speedily entering her mouth, I immediately came out. Then the exalted Surasă again spoke to me in her native shape.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)