ततस्तांस्त्रीन् हतान्ज्ञात्वा वानरेण तरस्विना। अभिगम्य महावेगः प्रहस्य प्रघसो बली॥ भासकर्णश्च संक्रुद्धः शूलमादाय वीर्यवान्। एकतः कपिशार्दूलं यशस्विनमवस्थितौ ॥ पट्टिशेन शिताग्रेण प्रघसः प्रत्यपोथयत्। भासकर्णश्च शूलेन राक्षसः कपिकुञ्चरम्॥
tatastāṃstrīn hatānjñātvā vānareṇa tarasvinā| abhigamya mahāvegaḥ prahasya praghaso balī|| bhāsakarṇaśca saṃkruddhaḥ śūlamādāya vīryavān| ekataḥ kapiśārdūlaṃ yaśasvinamavasthitau || paṭṭiśena śitāgreṇa praghasaḥ pratyapothayat| bhāsakarṇaśca śūlena rākṣasaḥ kapikuñcaram||
English Meaning
Learning that those three had been slain by the monkey gifted with speed, the mighty and onrushing Praghasa laughing in scorn advanced (in the encounter). And the energetic Bhāsakarņa also came forward in rage, taking a dart. And (they) meeting together, Praghasa assailed the famous, tiger-like monkey with a sharp-edged axe, and Bhāsakarņa (attacked) the elephantine monkey with a javelin.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)