ततस्तं प्रस्थितं सीता वीक्षमाणा पुनःपुनः। भर्तृस्नेहान्वितं वाक्यं सौहार्दादनुमानयत्॥
tatastaṃ prasthitaṃ sītā vīkṣamāṇā punaḥpunaḥ| bhartṛsnehānvitaṃ vākyaṃ sauhārdādanumānayat||
English Meaning
And gazing at him once and again as he prepared to go away, Sītā froin affection honoured the speech which had been uttered (by Hanuman) out of attachment to his master.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)