Chapter 1 — Sundara Kanda, Sarga 1

Valmiki Ramayana — Sundara Kanda

Verse 1.12

भिद्यतेऽयं गिरिधूतैरिति मत्वा तपस्विनः। त्रस्ता विद्याधरास्तस्मादुत्पेतुः स्त्रीगणैः सह ॥ पानभूमिगतं हित्वा हैममासवभाजनम्। पात्राणि च महार्हाणि करकांश्च हिरण्मयान्॥ लेह्यानुच्चावचान् भक्ष्यान् मांसानि विविधानि च। आर्षभाणि च चर्माणि खङ्गांश्च कनकत्सरून्॥ कृतकण्ठगुणाः क्षीबा रक्तमाल्यानुलेपनाः। रक्ताक्षाः पुष्कराक्षाश्च गगनं प्रतिपेदिरे॥ हारनूपुरकेयूरपारिहार्यधराः स्त्रियः। विस्मिताः सस्मितास्तस्थुराकाशे रमणैः सह ॥

bhidyate'yaṃ giridhūtairiti matvā tapasvinaḥ| trastā vidyādharāstasmādutpetuḥ strīgaṇaiḥ saha || pānabhūmigataṃ hitvā haimamāsavabhājanam| pātrāṇi ca mahārhāṇi karakāṃśca hiraṇmayān|| lehyānuccāvacān bhakṣyān māṃsāni vividhāni ca| ārṣabhāṇi ca carmāṇi khaṅgāṃśca kanakatsarūn|| kṛtakaṇṭhaguṇāḥ kṣībā raktamālyānulepanāḥ| raktākṣāḥ puṣkarākṣāśca gaganaṃ pratipedire|| hāranūpurakeyūrapārihāryadharāḥ striyaḥ| vismitāḥ sasmitāstasthurākāśe ramaṇaiḥ saha ||

English Meaning

At this sudden convulsion, the hermits thought that they were being driven by the Rākşasas. The Vidyādharas with their woman ran away from their drinking haunts, leaving their golden seats, goblets, bowls, delicious articles for chewing, various kinds of meat, oxen, hides and swords with golden hilts. Fair damsels wearing necklaces, bracelets, anklets and carnation garlands, besmeared with red sandal paste and with their eyes red with wine dallying in amorous sports being startled by this strange occurrence, with their lovers, rose in the sky and watched the thing with delightful curiosity from above.

M.N. Dutt (1891–94, public domain)