हते प्लवगशार्दूले निष्प्रभा वानराः कृताः। येन दत्तं महद् युद्धं गन्धर्वस्य महात्मनः॥ गोलभस्य महाबाहोर्दश वर्षाणि पञ्च च। नैव रात्रौ न दिवसे तद् युद्धमुपशाम्यति ॥ ततः षोडशमे वर्षे गोलभो विनिपातितः। तं हत्वा दुर्विनीतं तु वाली दंष्ट्राकरालवान्। सर्वाभयंकरोऽस्माकं कथमेष निपातितः॥
hate plavagaśārdūle niṣprabhā vānarāḥ kṛtāḥ| yena dattaṃ mahad yuddhaṃ gandharvasya mahātmanaḥ|| golabhasya mahābāhordaśa varṣāṇi pañca ca| naiva rātrau na divase tad yuddhamupaśāmyati || tataḥ ṣoḍaśame varṣe golabho vinipātitaḥ| taṃ hatvā durvinītaṃ tu vālī daṃṣṭrākarālavān| sarvābhayaṃkaro'smākaṃ kathameṣa nipātitaḥ||
English Meaning
That best of monkeys, who fought a dreadful battle with the high-souled Gandharvas, being dead, all other monkeys became of pale countenance. Vāli entered into a terrible conflict with the mighty-armed Golava and fought for ten years and five, for nights and days without respite. And on the sixteenth year, Golabha was killed. Bringing about the destruction of that wicked Gandharba, Vāli, having terrible teeth, saved us all from fear. How has he been killed to-day?
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)