तस्य विश्रममाणस्य शुन:शेपो महायशाः। पुष्करं ज्येष्ठमागम्य विश्वामित्रं ददर्श ह॥ तप्यन्तमृषिभिः सार्धं मातुलं परमातुरः। विषण्णवदनो दीनस्तृष्णया च श्रमेण च ॥
tasya viśramamāṇasya śuna:śepo mahāyaśāḥ| puṣkaraṃ jyeṣṭhamāgamya viśvāmitraṃ dadarśa ha|| tapyantamṛṣibhiḥ sārdhaṃ mātulaṃ paramāturaḥ| viṣaṇṇavadano dīnastṛṣṇayā ca śrameṇa ca ||
English Meaning
And having arrived at the excellent Puskara, as the king was resting, the famous Sunaḥsepa with an aggrieved heart saw his maternal uncle Viśvāmitra in company with some saints engaged in asceticism. Thereupon, with a woebegone countenance, and sore afflicted with fatigue and thirst, he, O Rāma, flung himself into (Viśvāmitra's) lap, and said.
— M.N. Dutt (1891–94, public domain)